I vintras när det tog slut med Totte var jag fast besluten om att leva ensam. Att lägga mina drömmar om fler barn, giftemål och att hitta min soulmate åt sidan. Tron på kärleken försvann, totalt!
Och tro mig, då har det gått långt. För frågar ni mina vänner så är jag den som alltid trott på att det finns en evig kärlek, någon som får än att känna magiska känslor och som skulle gå över eld och vatten för just dig!
Man säger att man behöver kyssa några grodor innan man hittar prinsen?
Med tanke på att jag under 10 år gett två män chansen att få ta del av mitt hjärta och med det faktum att dom inte vårdat det speciellt bra så kanske det inte är så konstigt att tron på den rätta försvann?
Jag har som så många andra drömt om ett förhållande taget ur en saga. Där tillit, trohet, respekt, glädje, närhet, kärlek och ge och ta ska vara en självklarhet.
Mina två tidigare förhållande har långt ifrån inneburit detta och det har fått tron på mig själv att försvinna. Kanske är det såhär ett förhållande ska kännas? Kanske ska jag bara godta alla `misstagen`mannen gör i förhållandet? Kanske ska man tvivla såhär mycket på om han verkligen vill ha mig. Varför backar han av min kärlek? Kanske är det såhär det ska vara helt enkelt. Kanske är det såhär det är i ett lyckligt förhållande, att man börjar räkna dom bra dagarna istället för dom dåliga? Det kanske är såhär alla har det?
Jag som alltid vart en evig romantiker, som trott på den där stora enorma kärleken, som trott på att det finns en rätta för alla hade slutat tro, slutat tro på `kärlek`. Hur tragiskt är det egentligen inte att någon annan människa kan ta det finaste ifrån än? Kärlek! Vem vill sluta tro på det??
Sedan i vintras har killar bjudit ut mig och jag har mestadels tackat nej. Jag har gått på någon dejt, mest för det sociala och inte känt något, valt att inte känna något. Jag ville vara själv och var för första gången tillfredsställd med det.
Plötsligt, en kväll så ser jag en man med dom vänligaste ögonen jag någonsin skådat. En känsla i kroppen kom som en blixt och jag kunde inte sluta titta på honom. Jag kände honom inte men kände att han, han är den jag kommer dela mitt liv med. Hur sjuk känsla är inte det? Nu såhär efteråt så har jag till och med googlat på `kärlek vid först ögonkastet`för att se om jag/vi inte var totalt dumma i huvudet som kände som vi gjorde för varandra!
Sedan den dagen har vi varit oskiljaktiga och ja, jag är lycklig, jag är kär och vet ni vad? Han vill ha hela mig och tar mig långt ifrån för givet! Han är den som pratar om att vi ska gifta oss, han är den som först sade att han älskade mig, han är den som ringer flera gånger per dag bara för att tala om hur lycklig han är över att vi är tillsammans! Han ger mig så enormt mycket kärlek, närhet, respekt, komplimanger och glädje att jag är som i en slags bubbla där jag inte vet vart jag ska ta vägen. Hela omvärlden försvinner som ett slags brus och dom enda som finns är vi två!
Har länge försökt förstå mig på min vän Martinas känslor till sin man Daniel, när hon förklarat hur dom sågs och det var som en blixt slog ner och redan då, redan där och då från första gången dom sågs visste dom att dom skulle dela livet med varandra. Nu såhär 5 år senare är dom gifta och har en son tillsammans och fortfarande lika sjukligt kära i varandra. Nu, nu äntligen förstår jag vad hon menar. En kärlek och känsla som måste upplevas för att man själv ska förstå!
Jag har alltid inlett ett förhållande med att man dejtar, man träffas och så växer känslor fram!? Men att känna känslor för varandra efter ett dygn tillsammans, känslor som man inte trodde fanns, känslor som är så starka så det värker i kroppen ?
Magiskt och så sjukt äkta!
Har haft Emil hemlig tillräckligt länge nu att jag inte kan hålla mig längre ![:)]()
Ni är många som redan sätt min lycka och glädje och ni är många som redan misstänkt något!
Nu kanske ni förstår varför det renoveras här hemma? ![😉]()
![MIN EMIL]()
Det är ju såhär kärlek ska kännas!
Tänk när man bestämt sig för att inte leva i ett förhållande utan ensam och så stod du där mitt framför mig och tog mig bokstavligt talat med storm!
Kärlek vid första ögonkastet finns inte bara i sagor eller på film, det finns på riktigt!
Inlägget DET FINNS PÅ RIKTIGT! dök först upp på Therese Wickman.
Är ni i fjällen kan det mycket väl hända att du ser mig och barnen susa förbi i backen och sedan hoppa oss svettiga inne på afterskin. Jag väljer att försöka se se livet ur det positiva och inte låta dom negativa sakerna ta över ens humör och har valt att älska livet även när det gör ont.!
